Emelies Trädgård

Snön ligger tjock över hela trädgården.
Inte ens mitt på dagen blir det riktigt ljust



Denna hänger vid Dörren.

Inne börjar Julkänslan dock komma igång med  blomsteraccessoarerna.


Nästa utslagen Amaryllis


Utslagen Amaryllis


Liten blandning, Cyklamen, Julros, Murgröna mm


Vita Hyacinter


Fler vita hyacinter


GOD JUL & GOTT NYTT 2011

Orkideerna har kommit igång ordentligt. Ett par till är fulla med knopp.  Funderade på ett "gruppfoto" men det blev mest stödpinnar. Har satt ihop ett par julgruppern men får återkomma med dem när de slagit ut lite mer.

Frosten tog nog min Bouganvillia. Jag hade helt glömt bort den stackaren där det stod och tryckte i ett hörn och det hann att bli ett par minusgrader innan jag kom på att den måste vinterförvaras inomhus. Nu står den inne och jag hoppas, hoppas, hoppas att det skall finnas lite liv någonstans inne i plantan som vaknar till nu när den fått komma in i värmen. Har räfsat ihop alla löv från gräsmattan och lagt räfset över rosen och Dahliarabatten som nu är en Narcissrabatt, öppen jord ser så dystert ut. Då är det faktiskt bättre med lövräfs.



Annars har det gått ännu ett år i trädgården och det första året med den virtuella trädgården. Just nu finns det inte så mycket att göra förutom att drömma och planera inför nästa säsong.

I somras gjorde jag ett försök att rädda min mer eller mindre uppätna President, genom att gräva upp växten och sätta i kruka. Plantan blommade snällt för att sedan torka ihop och dö. Inte undra på att jag blev glatt överraskad när jag hittade ett skott från Presidenten. Jag lyckades turligt nog inte att gräva upp hela plantan.

Tyvärr är ju ingen lycka långvarig. Något, troligen ett rådjur har nu ätit upp knoppen. 

Träden gulnar, mörkt på morgonen och mörkt tidigare på kvällen , hösten kryper närmre. Men det finns ljusglimtar. Nio av tio orkidéer (som naturligtvis står inomhus) skjuter skott och är på väg att blomma om, det kan bli riktigt praktfullt. Jag har lyckats missköta dem på rätt sätt. En gång i veckan genomvattnar jag alla växterna med ljummet vatten. Sen får de rinna av ordentligt. Blommande exemplar får en framträdande plats medan icke blommande sätts på undantag dock ljust.

Fick låna grannens trimmer och gick loss på gräset i slänten, jag kan inte påstå att det var ett presitionsverktyg i mina händer, men gräset blev kortare. kände mig riktigt proffsig där jag gick runt med skyddsglasögon och hörselkåpor. Dock är min kontorskropp inte riktigt van vid att bära runt på en massa vibrerande kilo, armarna var som spagetti efteråt och flera dagar senare har jag fortfarande träningsvärk i armarna.

Kan Trädgårdsfredag så kan jag. Beskära äppleträden medan äpplena sitter kvar alltså. Astrakanen hade jag visserligen hunnit skörda det mesta av. Tyvärr hade några av de sista frukterna suttit kvar förlänge och blivit "Glasäpplen". Såg helt OK ut på utsidan men alldeles genomskinliga inuti.

Jag beskär ju inte för att maximera skörden utan för att trädet skall få plats i trädgården visserligen skall de vara ympade på svagväxande stammat men det finns nog de som tycker att träden står alldeles för nära häcken.

 

...eller hur man besöker Provence och Grekland på 48 timmar utan att lämna Sverige.

Jag blev inspirerad av Trädgårdsfredag härromveckan, dock hade jag inte en outsinlig källa blommande Lavendel utan tvärt om en ganska begränsad mängd utblommad dylik, men en doftmaraccas kan man ju göra ändå. Jag såg en liknande lavendelbur i någon tidning härromåret. Har man inte en enorm mängd lavendel blir ju buren lite gles och då kan ju ett "vackert" band vävt runt "spjälorna" täta till så blommorna inte ramlar ut. I mitt fall blev det en bit bomullsband. Kanske denna inte skall/kan hänga framträdande men i något bortglömt hörn av stugan kan den kanske få sin plats och sprida lite väldoft, och man kan sitta och drömma sig bort till Lavendelfälten i Sydfrankrike.

Kompost är fantastiskt. Man vräker ut lite på marken kastar ut några gamla potatisar och ett par månader senare kan man gräva upp sex kilo potatis.

Även Orkideerna har fått komma ut på lite sommarlov när det dags för veckovattning.


Jo men visst skall det bli fler liljor till nästa år. Skall snarast ta mig till butiken och köpa alldeles för många. Skall passa på att vara duktig med benmjölet.


Astrakanen är på gång, då skall det ätas äpplekaka.

Har inte gjort många knop i trädgården på några veckor. Desto fler i båt, lite för många ibland.  Jag är ingen båtmänniska, klart mer landkrabba, trädgårdsmänninska helt enkelt.

Har gått omkring och varit avundsjuk på andras trädgårdar. Varför blommar deras Flox redan? Och varför har deras Klematis så många blommor?
Ingen av mina Pionerna behagade blomma trots lovande knoppar, en verkar till och med vara på väg att dö.
Dahaliorna är visserligen på god väg men andras verkar ha kommit längre, trots att jag tyckte att jag var ute tidigt.

Min lilla Stockros blommar förvisso men den är bara en halv meter. "Toppad" av rådjuren.

Nix färdiggnällt, till det mer positiva.

Potatisblasten växer så att det knakar. Växtkraften hos några bortglömda potatisar är fantastisk. När jag grävde upp ett stånd fanns det dock bara "ärtor" under, inte ens lönt att fotografera. Det mumlades något som liknade "Vad var det jag sa" i bakgrunden. Men ett rejält regn gör nog susen. Annars är det ju fina lila blommor och en frodighet att njuta av.

För att rädda vad som räddas kunde av Klematisarna grävde jag brutalt upp dem och satte i varsin kruka, de har vuxit till sig och EN blomma på min "President" har kommit i alla fall. Det är något som har varit på Klematisarna i området. Några av grannarna har oxå haft problem med sina Klematisar. Någon/något åt på Klematisarna i början av säsongen. 

Äntligen har jag kunnat börja plocka Luktärtor. En liten bukett varannan dag verkar lagom. Nya blommor hinner slå ut, och växten får ingen chans att satsa kraft på att gå i frö.

Liljor skall jag satsa på fler av. Rådjuren verkar inte gilla dem, eller så har Odjuren bara inte hittat den delen av trädgården än. Verkar underligt när den bara är ca 6*10 m, men man vet aldrig.

De självsådda violerna verkar trivas, hoppas att de fortsätter att självså sig. Nästa år tror jag att jag skall försöka  samla dem längst fram i rabatten, nu döljs många av dem av högre växter. Skulle visserligen kunna försöka flytta fram några nu, får se hur jag gör.

Tro det eller ej men vi hade egna jordgubbar till Midsommar. Visserligen bara en halv var, men vilken smak. Solvarm jordgubbe, kan det bli bättre. Vid denna första skörd fanns det ingen tanke på fotobevis. Men nu när det åtminstone finns två var så :-). Det kommer inte att bli något större syltkok, men ännu ett par gubbar till var blir det allt.


Narcisserna har vissnat och lökkorgarna är uppgrävda och ersatta med Dahliorna. Tidigare i våras när jag satte knölarna i krukor konstaterade jag att alla mina lappar med beskrivning på färg och höjd var läsliga efter vinterförvaringen. Det var de INTE efter att ha stått ute under ett par veckor. På de flesta gick det att gissa sig till om de hade stått HÖG, MELLAN eller LÅG. Några kommer dock att vara en överraskning även i år :-))



Och det kommer upp potatisblast. Det finns hopp om potatis.


Min Gigant Allium blommar äntligen. Lite tätare boll än "vanlig" Kirgislök men inte särskilt mycket högre.

Eftersom jag drabbats av akut trädgårdslängtan efter en vecka i Medelhavsmiljö räckte det inte med att klippa häcken utan jag bestämde mig för att göra en liten terrassering i "slänten". Vid hemkomsten hade jag nämligen hittat en påse bortglömda potatisar med fina groddar. Vad skulle inte passa perfekt om inte en liten potatisåker, med egen potatis. De kanske inte blir klara till midsommar:-)

Jag letade reda på mina sparade dagstidningar och delade upp några bambupinnar i ca 50 cm långa bitar. Klippte ned gräset i slänten stack ned pinnarna med jämna mellanrum lade ut tidningarna med med vikningen nedåt (så att inte jorden rinner ut) sen grävde jag ur den gamla lövkomposten, lade ut potatisarna.


Kom på att jag måste ju fotografera fyndet-beviset (?)


Fyllde på med mer kompost. Lade ut de sista knölarna högst upp i slänten eftersom komposten "tog slut" lade jag lite "köpejord över den sista raden"


För att dölja tidningarna mot pinnarna tryckte jag emellan lite häckklipp. Ser kanske inte så kul ut när löven tappar färg men nog bättre än tidningspapper.

Skall "kupa" genom att fylla på mer jord. Då kommer pinnarna inta att synas.

Hepp!, så har vi gjort ett potatisland. Maken bara skakade på huvudet,"det kommer ALDRIG att ta sig". Nej, nej så gör det väl inte det då. Som jag ser det finns det två alternativ. Vi kommer att kunna äta några potatisar, eller det blir inget ätbart. Blir det potatis blir det jättebra, blir det ingen potatis finns det två alternativ, antingen drar  jag upp pinnarna och räfsar ut jorden så kommer gräset tillbaka nästa sommar eller så finns det en liten avsats att göra något kul av till nästa år, och den gamla potatisen är att betrakta som jordförbättring, och komposten har fått kompost:a sig lite till. Det är en sk WIN-WIN.

Tänk att ha sin trädgård omgärdad av en Hibiskushäck?
Eller av Oleander i olika rosa toner.

Kanske buskar av Eldkrona som bara väller upp ur jorden,

Någon av de här skönheterna som jag inte vet namnet på.


För att inte tala om Bouganvillea, en av mina absoluta favoriter.



Eller ett Solanumträd (en Potatis) och inte bara en lite uppstammad i kruka.


Rosengeranium som marktäckare


För alla "Desperate Housewifes"-fans, detta tror jag är en Wisteria (Blåregn)



Fast det är klart en Hibiskusblomma står ju inte i många dagar då skulle man få gå där och "dead-head:a" hela tiden och vem orkar det.


Så det är ganska skönt med Avenbok. Men det är hög tid att trimma den lite, den ser lite rufsig ut. Skall gå loss på den då snart regnat slutar.  Regnet är ju inte helt fel heller (i måttliga doser)Det blir ju frodigt.  Bortanför konstbevattnade områden kan det ju bli lite bränt.


Och var skulle jag få plats med alla dessa växter?
Fönsterbänken inomhus är ju ett förslag. Eller några krukor på altanen

... Det kan dock vara en artfrände, det finns inga säkra bevis, bara ett kadaver i skogen. Men det känns som om rådjursangreppen minskat. Jag hoppas innerligt att det var det djuret med smak för Klematis som fått stryka med. Nya mystiska angrepp och händelser har dock inträffat. Vad var det för lurvig gnagare som sprang in under altanen häromveckan och varför låg det häromdagen avknipsade Aklejablad just där djuret försvann? Har djuret bosatt sig under altanen eftersom det prasslar där under. Kan det vara så att rådjuren är oskyldiga till även detta. Inte bara Kejsarkroneangreppet som nog Liljebaggarna var skyldiga till.

Sen finns det ju annat att oroa sig för. Hinner jag krossa Liljebaggarna i samma takt eller hellre snabbare än de förökar sig? Kommer Snigelstaketet att räcka till?

Nog om Faunan. Det är ju Floran som skall vara huvudfokus.


















Vilken fantastisk helg. Sommar rent av. Det finns så mycket roligt att göra och att njuta av i trädgården. Till exempel en blomande Astrakan.


Gullvivorna är som bäst. Min Gullviverabatt: (försök att se bliderna i ett svep:-))

 

Vårens första skörd. Lyfte på krukan för att titta till Rabarbern. Höga mörkrosa stänglar med gula krusiga förkrympta blad hade gått i taket (eller botten) på krukan, perfekt. Glass med rabarberkompott en helt vanlig vardag. De gula bladen blir snabbt gröna när de kommer ut i ljuset och friheten.

När den stora krukan nu blivit ledig igen vill jag ha den blommande vid entrén. Tänkte passa på att testa markdukstricket.  För att kunna återanvända lecakulorna lättare, placeras en bit markduk över lecakulorna innan jord vräkts på att plantera t.ex Gyckelblomster.

• Vad är genomförbart, praktiskt och tidsmässigt?
• Det börjar bli dags att klippa gräsmattan.
• Gödsla äppelträden.
• Vad är ogräs? Vad är självsådda blommor från förra året som man vill behålla.
• Hur skall vi egentligen göra med slänten?

Ett annat tecken på att vintern har fått ge vika och våren har kommit för att stanna är Sniglarna. Har nu fått upp snigelstaketet, dumt nog kollade jag inte först att allt funkade utan fick göra om halva uppsättandet.

Det bär mig emot att be rådjuren om ursäkt, så jag gör inte det, men det var nog inte de som gick loss på mina Kejsarkronor. Annars verkar de nöjda nu. Peppar peppar har jag inte noterat att något saknas (blivit uppätet) de senaste dagarna. Tvärtom har Narcisser,  Kungsängsliljor och Bollprimulor (de sorterna SKALL vara rådjurssäkra) exploderat de senaste dagarna. Är det nu det är som bäst?

Jag har väntat på att min Pion skall blomma ett par år nu och för att minska på längtan så bestämde jag mig för att köpa en till. Jag vet att logiken inte är solklar. På torget hade de TVÅ för samma pris som en på handelsträdgården så jag chansade. Holländska tidiga budget-perenner brukar jag vara skeptisk till men dessa kom enligt lappen från en hyfsat lokal odlare (ca fem mil bort). Om åtminstone EN överlever så har man ju i alla fall inte gått back. Trädgårdsekonomi-logik, en speciell sort. Jag vågar inte tänka på hur mycket pengar jag grävt ned i den lilla jordplätten. Nå ja, den som odlar tror på framtiden.

Vid plantering av de nya Pionerna upptäckte jag att de hade knoppar. Kan man våga hoppas på blomning redan i år. Vid denna upptäckt rusade jag bort till den "gamla" och när jag noga granskade den visade sig även den ha knoppar. Det finns hopp om att detta blir Pionens år.

Dahliorna är på gång. Det finns liv i knölarna, denna skall enligt lappen bli Vinröd.

Kanske det blir ännu bättre i trädgården när Dahliorna blommar, eller redan när Aklejorna kommer, eller....

...Pyttsan. Nu har jag inga illusioner kvar. De växtätande monster som nattetid stryker i vår lilla trädgård har nu även gett sig på min sista trygghet. Det som varit min räddning. Aklejorna! Jag som planerade ett ogenomträngligt Aklejasnår för att skydda Rosor och Flox. Nu är inte ens dessa trotjänare säkra längre. De som  står överst på listan med "rådjurssäkra växter". Kan bero på att dessa listor är alfabetiska och Akleja (Aquilegia vulgaris) ...tja är blomman på A!

Dessutom har inte en utan två av Kejsarkronorna "provsmakats" som om illdådaren inte kunde bestämma sig för om det var gott eller inte, "Hrm jag biter av denna oxå" även om växten ratats så blir det knappast någon blomma. Resterna kommer antagligen att bli ett "liljebagge-tillhåll". Får hålla ögonen öppna efter dessa röda nidingar. Liljebaggarna ser ut som avlånga nyckelpigor utan prickar och skall KROSSAS.

Funderar allvarligt på att enbart ha giftiga växter i rabatterna.  Så som Fingerborgsblomma,  Liljekonvalj eller Gullregn.

Det skulle dock inte förvåna mig om rådjuren tål dessa extra bra.

Fast Lökväxterna (Allium) är ju inte giftiga och de verkar ju klara sig. Även Salvian (vilken variant det nu var) står orörd. Annat som än så länge klarat sig är Narcisserna och Gullvivorna. Löjtnantshjärtat verkar marodörerna inte heller uppskatta.



Sen är det även andra otäckningar som man skall freda växtligheten emot.  Det är hög tid att sätta upp snigelstaketet.

Har lagt nät över Aklejorna och hoppas att det "bara" var de nya spröda, krispiga skotten som smakade och att växterna ratas när de vuxit till sig lite. 

Den lillaluktade kletiga massan som skulle vara avskräckande har inte fungerat tillfredställande. Det är tydligen "luktblinda" djur som har utsett vår trädgård till frukostbuffe. Får testa att vräka på mer. Skissade på om man kunde lägga ut någon sorts fä-rist men insåg snabbt att den skulle behöva vara flera meter bred för att inte bara skuttas över.

Rådjur, Sniglar, Liljebaggar blä... Ett alternativ är att asfaltera alltihop....

Våren är en känslomässig berg-och-dalbana. Ena stunden är lyckan total över insikten att pionen har överlevt. Tänk om den blommar i år. För att i nästa stund inse att; Det ser väldigt tomt ut i hörnet där jag satte en vit Pärlhyacint och en Balkansippa. Kvar står bara en ensam Förgätmigej. Dessa förbannade rådjur.  Jag kastade mig iväg till butiken och köpte en illaluktande pasta som kletades på pinnar som spreds ut i trädgården. Tyvärr verkar matvraket inte ha någon särskilt känslig nos för trots närheten till illaluktande pinne fanns det bara strån kvar av min Trift dagen därpå. 
I fortsättningen kommer jag bara att så och plantera giftiga och illaluktande växter. Förgätmigejen har ratats i flera dagar så jag hoppas att den blir kvar och sprider sig. Inspirerad av ett tv-program hade jag tänkt att så Gurkört för att få fina blommor att frysa in i istärningar men att odla Gurkört kan jag tänka mig är samma sak som att säga "varsågod frukosten är serverad" till odjuren.

Än så länge får mina Blåsippor vara ifred.




Nåja det är ingen ide att gråta över uppätna blommor. Bättre att gå ut och njuta av och glädjas åt det som överlevt vintern och ratas av rådjuren. Eller le åt situationer i trädgården, tex en humla som ätit sig så sömnig att den inte orkade lyfta ut krokusen.



En varm eftermiddag tog jag och planterade mina Dahliaknölar i krukor. Krukorna står tryckta mot söderväggen och är insvepta i fiberduk. Förhoppningsvis klarar de någon minusgrad.

Visserligen har jag några förskrämda Snödroppar men i år gjorde Gullvivan verkligen skäl för sitt latinska namn Primula Veris - Först om våren. Att den dessutom i princip var sist i höstas gör ingenting.

Var tvungen att kika lite på bilden av den sista Gullvivan, och det var tur att jag läste vad jag skrivit. Att jag hade planterat Narcisser hade jag helt glömt. Jag hade planer på att gräva runt där så snart tjälen släppt. Troligen hade narcisserna hunnit komma upp lite innan jag orkat plocka fram spaden.

Snart finns det ju hur mycket som helst att göra att man knappt vet var man skall börja. 

Tittade runt i rabatten i jakt på fler livstecken och Rabarbern hade brutit igenom med bulliga rosa knoppar. För att påskynda pajätandet brukar jag placera en upp-och-ned-vänd kruka över knopparna. Då tror plantan att den fortfarande är under jord och söker sig upp mot ljuset, på så sätt får man långa mjäla stjälkar att festa på.  Med ännu en kruka och en blomma i detta fallet en Påsklilja, får jag ett litet arrangemang.

GLAD PÅSK!!

Hurra!  Snön smälter undan raskt nu.

Första Snödropparna har äntligen tittat fram. Jag har med avundsjuka blickar sett hur Snödroppar och Vintergäck frodas gynnsamma lägen i andras trädgårdar. 

Genom snön kämpade sig dessa små stackare.


Nu börjar det på allvar klia i trädgårdsfingrarna.

Luktärtorna är planterade.


Jag börjar få användning för mina "lump-förråd". Rullsamlandet fortsätter dock då jag tänkte att jag skulle testa metoden på morötter.

Inte för att Rosen står i full sol men jag stoppade om den i alla fall.


Vinterns Ljusgran har fått en "make-over" Jag kallar arrangemanget "...och julen varar än till påska"


Det är fortfarande fruset i krukan men Kålen hade gjort sitt för länge sen och var inte längre dold i snö. Något annat krävdes. Jag spettade loss Kålplantorna och tryckte dit lite VÅR istället . Två småpåskliljor, En Scilla och en Krokus som inte syns än. 

Många fruktträd kan man i princip beskäras närsom på året. 
Själv klippte jag våra träd i höstas, det är två ganska unga äppelträd så sekatören räckte. Men jag skall trimma lite som missats.  En fördel med att klippa på vårvintern är att det inte finns en massa löv i vägen och att man tydligt ser grenarna, en annan att man får en massa vackra kvistar att ta in och sätta i vas. Man skall dock inte som jag gjorde ett år ta bort så mycket att man tar alla blommor. Inga blommor -> inga äpplen. Men det var fint i vasen inne.
Då vi har en liten trädgård klipper jag träden mer med fokus på att hålla dem små, och som jag tror blir snyggt än att maximera fruktsättningen.

Eftersom det fortfarande ligger nästan en halvmeter snö i trädgården och snön bär kunde jag se över äppelträden. Snön kommer att komma till nytta att stå på så att jag når högre.

Men jag vill bli av med snön, går runt och krafsar i snökanten i ett försök att hjälpa solen att åtminstone få bort snön från altanen. Funderade på att lägga ut svarta sopsäckar i solen för att öka värmen i solen.

Tänker man kalka sin gräsmatta kan det vara läge att nyttja den (förhoppningsvis) allra sista snön. Genom att kalka på snön "smälter" kalken ned i gräsmattan med snön.

Det är med skräckblandad längtan jag ser fram emot våren. Vad har överlevt, vad har fått ge vika för Kung Bore? Klematisen i kruka  är jag lite orolig för.
Snötäcket skall ju visserligen skydda, barfrost kan vara bra mycket värre än en massa snö. 
Inte för att jag har någon själv men Buxbom måste täckas över nu. Solen tar hårt och vatten avdunstar från bladen samtidigt som rötterna står i tjäle och inte kan ta upp vatten. Även andra växter som står i skyddade söderlägen kan behöva skyddas. Tror att jag skall lägga något över min Ros. 


Annars har tomat-fröna grott och växter snällt. Jag tog bort alla "svagare" plantor så nu har jag en planta per kruka.  I en av krukorna hade inget frö grott så jag tog och testade att flytta en planta. Det verkar som det gick alldeles utmärkt. Tomater är tåliga.  Aklejorna har inte behagat visa sig men de får ett par veckor till på sig.  
Sen börjar det att bli läge för att så fler frön.

Var på Bokrean och fyndade(?) lite. Lättjans trädgård och Latmans trädgården - nu ännu latare. Man kan kanske ana ett tema.

Nix, nu får det vara nog med vinter. Nu vill jag ha vår.
Snön ligger ännu djupare än för ett par veckor sedan.

Jag fotade äppelträdet i tron att det inte kunde bli mer snö.  

Men det kunde det. Trädet ser ut som en buske när hela stammen är dold i snö.


Någon som minns den lilla granen jag satte en ljusslinga i före jul? Här är toppen!





Visst är det vackert med den vita snön men jag vill ha mer färg i trädgården.

Såddförberedelser



Det är dags att börja förbereda luktärtssådden. Inte så att det redan är dags att så, utan det är hög tid att börja spara tomrullar (från toa eller hushållspapper) och ett par glassburkar, (glass inte glas). Luktärtornas långa rötter skadas lätt om de tas upp ur en låg sålåda. Genom att så dem i stående rullar (som man sen gräver ned, rullarna multnar bort) så skonas röttena. Luktärtor är ett måste. Pedagogiskt lätt att plantera med barnen (stora frön), växer snällt och blommar mer ju mer man plockar.

Som förberedelse inför fröinköp har jag gjort en liten inventering av de gamla fröerna jag hade kvar. Dels från det jag sådde förra året och de fröpåsar jag "fyndshoppade" till halva priset i höstas. Jag minns bestämt att jag köpte Vallmo, jag undrar var jag har lagt den påsen? Eller sådde jag dem sent i höstas? Har ett vagt minne av att jag lade några fröpåsar på ett "bra" ställe, förhoppningsvis hittar jag dem innan Sommaren är här. (Så länge snön faller är det ingen fara)



Bland annat skall jag (återigen) testa och så Aklejor. Enligt den ena beskrivningen så skall de kunna blomma redan första året om de förodlas tidigt. Jag är mycket förtjust i Aklejor men hittills har jag bara lyckats med plantor (och så sparar man ett år). Förra året satte jag bortklippta blomstänglar i en nedgrävd flaska så fick de stå i ett hörn och fröa av sig. Det fanns massor med små plantor i höstas och det skall bli spännande att se hur många som överlevt (när/om snön smälter bort). Planen är att ha en "mur av Aklejor " mot skogskanten. Rådjuren ratar Aklejor så tanken är att de kanske inte vill gå in i trädgården om de måste forcera ett aklejasnår först.

Ytterligare såförberedelse: Tänkte vara en "snäll mamma" och köpa en påse pinnglassar till mina barn. Tänkte ha pinnarna för att skriva var jag har sått vad. Jag vet att det går att köpa "riktiga" pinnar men det har ju barnen ingen glädje av.

Just nu sparar jag alltså tidningar (till täckodlingen), papprullar (till luktärtorna) och glasspinnar (till förodlingarna i allmänhet) Det är trångt i förrådet.

Och så faller det mer snö....

Fast man kan ha lite nytta av snön. Om man vill göra en ny rabatt eller lägga en gång genom trädgården, kan man i skala 1:1 pulsa upp gången eller en rabattkant i snön och på så sätt få en bild av hur det skulle kunna se ut.  Eller skotta upp en stor hög och känn efter hur det skulle funka med en upphöjd rabatt i något hörn eller varför inte i mitten.

Snön ligger vit inte bara på taken utan även i Trädgården.

Uppstickare

en Stockros(!)

Inbäddad Lavendel


Härromdagen tog jag dock och grävde bort så mycket som möjligt av den den skyddande snön från komposten. Jag körde ned en grep och försökte hacka lite, det var dock tämligen djupfruset. Tanken bakom detta mystiska betende var att få ner lite kyla djupare i komposten, så att även alla snigelägg fick känna på vinter och iskyla för att förhoppningsvis därefter gå hädan.

Lite omplanteringsexperiment:

Detta monster var en gång en liten knubbig Våreld/Höstglöd,rosa vill jag minnas. Då känns Våreld bäst . Skall testa och se om det funkar att plantera om. Jag satte några skott direkt i planteringsjord. Hade tänkt och sätta dem i Såjord men hittade ingen i trädgårdsbutiken. Sen satte jag några skott i vatten för att se om det lättare bildas rötter där. 


Al-folien fyller ingen annan funktion än att dölja plastbunken.

Börjar drömma om vårblommer.
Vill minnas att jag har ett "rekord" på "1:a utslagna Snödroppen" från 5 februari något år. Känns inte som det rekordet slås i år inte när snön ligger halv meterdjup.

Längtan till våren får symboliseras av dessa Blåsippor från förra året.