Emelies Trädgård

...Pyttsan. Nu har jag inga illusioner kvar. De växtätande monster som nattetid stryker i vår lilla trädgård har nu även gett sig på min sista trygghet. Det som varit min räddning. Aklejorna! Jag som planerade ett ogenomträngligt Aklejasnår för att skydda Rosor och Flox. Nu är inte ens dessa trotjänare säkra längre. De som  står överst på listan med "rådjurssäkra växter". Kan bero på att dessa listor är alfabetiska och Akleja (Aquilegia vulgaris) ...tja är blomman på A!

Dessutom har inte en utan två av Kejsarkronorna "provsmakats" som om illdådaren inte kunde bestämma sig för om det var gott eller inte, "Hrm jag biter av denna oxå" även om växten ratats så blir det knappast någon blomma. Resterna kommer antagligen att bli ett "liljebagge-tillhåll". Får hålla ögonen öppna efter dessa röda nidingar. Liljebaggarna ser ut som avlånga nyckelpigor utan prickar och skall KROSSAS.

Funderar allvarligt på att enbart ha giftiga växter i rabatterna.  Så som Fingerborgsblomma,  Liljekonvalj eller Gullregn.

Det skulle dock inte förvåna mig om rådjuren tål dessa extra bra.

Fast Lökväxterna (Allium) är ju inte giftiga och de verkar ju klara sig. Även Salvian (vilken variant det nu var) står orörd. Annat som än så länge klarat sig är Narcisserna och Gullvivorna. Löjtnantshjärtat verkar marodörerna inte heller uppskatta.



Sen är det även andra otäckningar som man skall freda växtligheten emot.  Det är hög tid att sätta upp snigelstaketet.

Har lagt nät över Aklejorna och hoppas att det "bara" var de nya spröda, krispiga skotten som smakade och att växterna ratas när de vuxit till sig lite. 

Den lillaluktade kletiga massan som skulle vara avskräckande har inte fungerat tillfredställande. Det är tydligen "luktblinda" djur som har utsett vår trädgård till frukostbuffe. Får testa att vräka på mer. Skissade på om man kunde lägga ut någon sorts fä-rist men insåg snabbt att den skulle behöva vara flera meter bred för att inte bara skuttas över.

Rådjur, Sniglar, Liljebaggar blä... Ett alternativ är att asfaltera alltihop....

Våren är en känslomässig berg-och-dalbana. Ena stunden är lyckan total över insikten att pionen har överlevt. Tänk om den blommar i år. För att i nästa stund inse att; Det ser väldigt tomt ut i hörnet där jag satte en vit Pärlhyacint och en Balkansippa. Kvar står bara en ensam Förgätmigej. Dessa förbannade rådjur.  Jag kastade mig iväg till butiken och köpte en illaluktande pasta som kletades på pinnar som spreds ut i trädgården. Tyvärr verkar matvraket inte ha någon särskilt känslig nos för trots närheten till illaluktande pinne fanns det bara strån kvar av min Trift dagen därpå. 
I fortsättningen kommer jag bara att så och plantera giftiga och illaluktande växter. Förgätmigejen har ratats i flera dagar så jag hoppas att den blir kvar och sprider sig. Inspirerad av ett tv-program hade jag tänkt att så Gurkört för att få fina blommor att frysa in i istärningar men att odla Gurkört kan jag tänka mig är samma sak som att säga "varsågod frukosten är serverad" till odjuren.

Än så länge får mina Blåsippor vara ifred.




Nåja det är ingen ide att gråta över uppätna blommor. Bättre att gå ut och njuta av och glädjas åt det som överlevt vintern och ratas av rådjuren. Eller le åt situationer i trädgården, tex en humla som ätit sig så sömnig att den inte orkade lyfta ut krokusen.



En varm eftermiddag tog jag och planterade mina Dahliaknölar i krukor. Krukorna står tryckta mot söderväggen och är insvepta i fiberduk. Förhoppningsvis klarar de någon minusgrad.

Visserligen har jag några förskrämda Snödroppar men i år gjorde Gullvivan verkligen skäl för sitt latinska namn Primula Veris - Först om våren. Att den dessutom i princip var sist i höstas gör ingenting.

Var tvungen att kika lite på bilden av den sista Gullvivan, och det var tur att jag läste vad jag skrivit. Att jag hade planterat Narcisser hade jag helt glömt. Jag hade planer på att gräva runt där så snart tjälen släppt. Troligen hade narcisserna hunnit komma upp lite innan jag orkat plocka fram spaden.

Snart finns det ju hur mycket som helst att göra att man knappt vet var man skall börja. 

Tittade runt i rabatten i jakt på fler livstecken och Rabarbern hade brutit igenom med bulliga rosa knoppar. För att påskynda pajätandet brukar jag placera en upp-och-ned-vänd kruka över knopparna. Då tror plantan att den fortfarande är under jord och söker sig upp mot ljuset, på så sätt får man långa mjäla stjälkar att festa på.  Med ännu en kruka och en blomma i detta fallet en Påsklilja, får jag ett litet arrangemang.

GLAD PÅSK!!