Bortglömda potatisar
Eftersom jag drabbats av akut trädgårdslängtan efter en vecka i Medelhavsmiljö räckte det inte med att klippa häcken utan jag bestämde mig för att göra en liten terrassering i "slänten". Vid hemkomsten hade jag nämligen hittat en påse bortglömda potatisar med fina groddar. Vad skulle inte passa perfekt om inte en liten potatisåker, med egen potatis. De kanske inte blir klara till midsommar:-)
Jag letade reda på mina sparade dagstidningar och delade upp några bambupinnar i ca 50 cm långa bitar. Klippte ned gräset i slänten stack ned pinnarna med jämna mellanrum lade ut tidningarna med med vikningen nedåt (så att inte jorden rinner ut) sen grävde jag ur den gamla lövkomposten, lade ut potatisarna.
Kom på att jag måste ju fotografera fyndet-beviset (?)
Fyllde på med mer kompost. Lade ut de sista knölarna högst upp i slänten eftersom komposten "tog slut" lade jag lite "köpejord över den sista raden"
För att dölja tidningarna mot pinnarna tryckte jag emellan lite häckklipp. Ser kanske inte så kul ut när löven tappar färg men nog bättre än tidningspapper.
Skall "kupa" genom att fylla på mer jord. Då kommer pinnarna inta att synas.
Hepp!, så har vi gjort ett potatisland. Maken bara skakade på huvudet,"det kommer ALDRIG att ta sig". Nej, nej så gör det väl inte det då. Som jag ser det finns det två alternativ. Vi kommer att kunna äta några potatisar, eller det blir inget ätbart. Blir det potatis blir det jättebra, blir det ingen potatis finns det två alternativ, antingen drar jag upp pinnarna och räfsar ut jorden så kommer gräset tillbaka nästa sommar eller så finns det en liten avsats att göra något kul av till nästa år, och den gamla potatisen är att betrakta som jordförbättring, och komposten har fått kompost:a sig lite till. Det är en sk WIN-WIN.
Jag letade reda på mina sparade dagstidningar och delade upp några bambupinnar i ca 50 cm långa bitar. Klippte ned gräset i slänten stack ned pinnarna med jämna mellanrum lade ut tidningarna med med vikningen nedåt (så att inte jorden rinner ut) sen grävde jag ur den gamla lövkomposten, lade ut potatisarna.
Kom på att jag måste ju fotografera fyndet-beviset (?)
Fyllde på med mer kompost. Lade ut de sista knölarna högst upp i slänten eftersom komposten "tog slut" lade jag lite "köpejord över den sista raden"
För att dölja tidningarna mot pinnarna tryckte jag emellan lite häckklipp. Ser kanske inte så kul ut när löven tappar färg men nog bättre än tidningspapper.
Skall "kupa" genom att fylla på mer jord. Då kommer pinnarna inta att synas.
Hepp!, så har vi gjort ett potatisland. Maken bara skakade på huvudet,"det kommer ALDRIG att ta sig". Nej, nej så gör det väl inte det då. Som jag ser det finns det två alternativ. Vi kommer att kunna äta några potatisar, eller det blir inget ätbart. Blir det potatis blir det jättebra, blir det ingen potatis finns det två alternativ, antingen drar jag upp pinnarna och räfsar ut jorden så kommer gräset tillbaka nästa sommar eller så finns det en liten avsats att göra något kul av till nästa år, och den gamla potatisen är att betrakta som jordförbättring, och komposten har fått kompost:a sig lite till. Det är en sk WIN-WIN.
Kommentarer
Trackback
